Wales är ett traditionsrikt land. Inte ens den metodistiska väckelsen på 1700-talet, vars stränga puritanism förbjöd de gamla keltiska traditionerna, kunde utrota alla rester av deras traditioner.

Idag hålls de gamla berättelserna vid liv av de walesisktalande. Det finns uppskattningsvis 600 000 av dem och antalet ökar. Den traditionella walesiska kulturen har hållits vid liv genom populariteten hos Royal National Eisteddfod, en ceremoniell sammankomst för musiker, poeter och hantverkare.

I slutet av 1800-talet uppmuntrades inte barnen att tala walesiska i skolan. Om de gjorde det straffades de med att få en träbit som kallades "Welsh Not" upphängd runt halsen.

Welsh Folk Museum i St Fagans i Glamorgan har många folkloristiska föremål. De snidade träskedarna, kallade "Love Spoons", snidades av unga män när de besökte sina kärlekar. Snidandet av dessa skedar uppmuntrades uppenbarligen av den unga damens far eftersom det säkerställde att den unge mannens händer hölls sysselsatta! Skedarna är vackert snidade och kombinerar både gammal keltiskmönster och symboler för tillgivenhet, engagemang och tro.

Den kanske viktigaste samlingen av tidiga myter, legender, folklore och språk i Wales finns i The Mabinogion. The Mabinogion är en samling av elva berättelser som översatts från medeltida walesiska manuskript och innehåller berättelser om förkristen keltisk mytologi och tradition. Även om berättelserna översatts från medeltida text innehåller de karaktärer och händelser från flera århundraden tidigare,bland annat nämns en revolterande romersk kejsare och till och med en hänvisning till Arthurlegenden.

Gruvdrift har länge varit en viktig sysselsättning i Wales och det finns många vidskepelser och traditioner förknippade med den.

Romarna var de första som började bryta guld och bly. En av de största blygruvorna fanns i Cwmystwth där man på 1700-talet även bröt silver. Dolaucothi nära Pumpsaint är platsen för en romersk guldgruva, den enda i Storbritannien. Guldet nära ytan utvanns genom dagbrott och den djupare malmen nåddes under jord genom gångar. Gångarna dränerades av envattenhjul av timmer, varav en del kan ses på National Museum i Cardiff. Underjordisk kolbrytning började i Wales för över 400 år sedan.

Förr i tiden var vidskepelser vanliga i alla kolgruvesamhällen och man lyssnade alltid på dem!

I södra Wales är fredagen förknippad med otur. Gruvarbetarna vägrar att påbörja något nytt arbete på en fredag och gruvarbetarna håller sig alltid borta från gruvorna på långfredagen i hela Wales.

Gruvkatastrofen i Morfa Colliery 1890

År 1890 noterades en söt rosliknande parfym vid Morfa Colliery nära Port Talbot. Parfymen sades komma från osynliga "dödsblommor". Den 10 mars stannade hälften av gruvarbetarna på morgonskiftet hemma. Senare samma dag inträffade en explosion i gruvan och 87 gruvarbetare begravdes levande och omkom därefter i katastrofen.

En rödhake, duva och duva som flög runt gruvhålet förebådade en katastrof. De kallades "likfåglar" och sades ha setts före explosionen vid Senghennydd Colliery i Glamorgan 1913, då 400 gruvarbetare dog.

Man vidtog många försiktighetsåtgärder mot otur. Om gruvarbetaren mötte en "skelande" kvinna på vägen till arbetet, gick han hem igen. Kvinnorna försökte också fördriva all otur. När lotterna drogs för en tjänst i kolgruvan, hängde gruvarbetarens fru eldtången från spiselkransen och satte in familjens katt i den oeldade ugnen!