I Storbritannien i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det nästan lika många pantbanker som pubar, som lånade ut pengar på allt från sänglinne och bestick till pappas "Sunday best"-kostym.

De fattigas liv präglades av rädslan för fattighuset. De gjorde allt för att undvika det, även om det innebar att pantsätta sina ägodelar för att tillfälligt få lite pengar. Kläder, skor och till och med vigselringar pantsattes för att senare lösas in om ägarens omständigheter förbättrades.

"Ett halvt pund tuppenny-ris,

Ett halvt skålpund melass,

Det är så pengarna går,

Pop goes the weasel!"

Denna sång från omkring 1850 sägs handla om att pantsätta ("popping") en rock eller "weasel" (från den rimmande slangen "weasel and stoat") för att få pengar till att köpa enkla livsmedel.

Eventide: En scen i Westminster Union (arbetshus), 1878, av Sir Hubert von Herkomer

Pantlånarna var lätta att känna igen på sina skyltar med tre guldkulor, en symbol för Sankt Nikolaus som enligt legenden hade räddat tre unga flickor från fattigdom genom att låna dem varsin påse guld så att de kunde gifta sig.

Så hur fungerar pantsättning? Ett föremål tas till pantbanken som lånar ut en summa pengar till ägaren av föremålet. Föremålet förvaras av pantbanken under en viss tid. Om ägaren återvänder inom den överenskomna tidsfristen och betalar tillbaka de utlånade pengarna plus ett överenskommet räntebelopp, återlämnas föremålet. Om lånet inte betalas inom tidsperioden kommer det pantsatta föremålet att bjudas utför försäljning av pantlånaren.

Ordet pant kommer från det latinska ordet pignus eller "pant", och de föremål som pantsätts till mäklaren kallas pant eller pant. Pantlånare kom till England med normanderna och judarnas bosättning i England. De hade uteslutits från de flesta yrken och tvingats till impopulära yrken som penningutlåning och pantlån vilket, eftersom ränta togs ut på lånet, fördömdes avKristna.

Spänningar uppstod snart mellan fordringsägare och gäldenärer och dessa spänningar, tillsammans med de sociala, politiska och religiösa skillnaderna, bidrog till att öka de antijudiska känslorna. Det hjälpte inte heller att vissa judar hade blivit otroligt förmögna: Aaron av Lincoln tros ha varit den rikaste mannen i 1100-talets England, till och med rikare än kungen.

I England ledde denna spänning till de fruktansvärda massakrerna på judar i London och York som utfördes av korsfarare och massor av skuldsatta 1189 och 1190. Idag finns det en skylt vid Clifford's Tower i York som säger: "På natten till fredagen den 16 mars 1190 sökte cirka 150 judar och judinnor från York skydd i det kungliga slottet på denna plats mot en mobb som uppviglats av Richard Malebisse och andra,valde att dö i varandras händer hellre än att avsäga sig sin tro."

Cliffords torn, York

I ett försök att komma över judarnas stora rikedomar antog kung Edward I år 1275 juderättsstadgan som gjorde ocker olagligt. Ocker är utlåning av pengar med en orimlig eller olagligt hög ränta. Mängder av engelska judar arresterades, 300 hängdes och deras egendom beslagtogs av kronan. År 1290 förvisades alla judar från England. Ocker användes som officiellskälet till utvisningsdekretet.

Detta var dock inte slutet för pantlånaren: 1361 testamenterade biskopen av London 1000 silvermark för inrättandet av en fri pantbank. Och det var inte bara vanliga människor som hade behov av en pantlånare: 1338 pantsatte Edward III sina juveler för att samla in pengar till sitt krig mot Frankrike, Hundraårskriget.

Den ganska tvivelaktiga bilden av pantbanker har förändrats under de senaste trettio åren. 1980-talets kreditboom och den senaste lågkonjunkturen har lett till att många människor föredrar denna praktiska form av lån på gatan framför ett lån från banken eller ett avlöningsdagslån. Återupplivandet av pantbanker återspeglas till och med i ITV-såpan "Coronation Street" där den nya butiken på gatan är Barlow's Buys - enpantbank.