År 1951, bara sex år efter andra världskriget, hade Storbritanniens städer fortfarande ärr efter kriget som ständigt påminde om de senaste årens oro. I syfte att främja en känsla av återhämtning öppnades Festival of Britain för allmänheten den 4 maj 1951, där man hyllade brittisk industri, konst och vetenskap och inspirerade till tanken på ett bättre Storbritannien. Detta är ocksåråkade vara samma år som de firade hundraårsjubileet, nästan på dagen, av den stora utställningen 1851. Ett sammanträffande? Vi tror inte det!

Festivalens huvudanläggning byggdes på ett 27 hektar stort område på South Bank i London, som hade lämnats orört sedan det bombats under kriget. I enlighet med festivalens principer utsågs en ung arkitekt på bara 38 år, Hugh Casson, till chef för festivalens arkitektur och till att utse andra unga arkitekter för att rita dess byggnader. Med Casson vid rodret visade det sig attatt vara en perfekt tidpunkt för att visa upp de principer för stadsplanering som skulle komma att prägla återuppbyggnaden av London och andra städer efter kriget.

Skylon-tornet, Festival of Britain 1951

På huvudanläggningen fanns världens då största kupol, 93 meter hög och med en diameter på 365 meter. Här fanns utställningar på temat upptäcktsfärder, såsom den nya världen, polarområdena, havet, himlen och yttre rymden. Här fanns också en 12 ton tung ångmaskin utställd. Intill kupolen låg Skylon, en hisnande, ikonisk och futuristisk struktur. Skylon var enovanligt, vertikalt cigarrformat torn som stöds av kablar som gav intrycket att det svävade över marken. Vissa säger att denna struktur speglade den brittiska ekonomin på den tiden som inte hade några tydliga medel för stöd. Kvällen innan det kungliga besöket på festivalens huvudplats är en student känd för att ha klättrat upp till nära toppen och fäst en University of London Air Squadron halsduk!

Ett annat inslag var Telekinema, en toppmodern biograf med 400 platser som drevs av British Film Institute. Den hade den nödvändiga tekniken för att visa både filmer (inklusive 3D-filmer) och storbilds-TV. Detta visade sig vara en av de mest populära attraktionerna på South Bank-området. När festivalen avslutades blev Telekinema hemvist för National Film Theatre och revs intefram till 1957 då National Film Theatre flyttade till South Bank Centre, där den fortfarande ligger.

Andra byggnader på festivalområdet på South Bank är Royal Festival Hall, en konserthall med 2 900 platser som under invigningskonserterna stod värd för konserter med bland andra Sir Malcolm Sargent och Sir Adrian Boult, en ny flygel till Science Museum med Exhibition of Science och, i närheten, The Exhibition of Live Architecture at Poplar.

Den bestod av paviljongen för byggforskning, paviljongen för stadsplanering och en byggarbetsplats som visade hus i olika stadier av färdigställande. Live Architecture var en besvikelse och lockade bara omkring 10% av antalet gäster som huvudutställningen. Den fick också ett dåligt mottagande av ledande branschföreträdare, vilket fick regeringar och lokala myndigheter att koncentrera sig på höghus med hög densitetbostäder. Uppströms, bara några minuter med båt från festivalens huvudområde, låg Battersea Park. Här höll nöjesfältet till, med lustgårdar, åkattraktioner och utomhusförströelser.

Allt det roliga från mässan

Även om festivalen huvudsakligen ägde rum i London, var festivalen en landsomfattande angelägenhet med utställningar i många städer över hela Storbritannien. Detta inkluderade utställningar som Industrial Power Exhibition i Glasgow och Ulster Farm and Factory Exhibition i Belfast, för att inte glömma de resande utställningarna och festivalskeppet Campania som reste från stad till stad ochfrån stad till stad runt om i Storbritannien.

Firanden, parader och gatufester ägde rum över hela landet. Det här var Farnworth, Cheshire:

Som med de flesta stora projekt som sponsras och finansieras av regeringen (Millennium Dome, London 2012) var festivalen mycket kontroversiell, från idé till genomförande. Redan innan festivalen öppnades dömdes den ut som ett slöseri med pengar. Många ansåg att pengarna skulle ha använts bättre till bostäder efter att många hus förstörts under andra världskriget. När den väl öppnats vände sig kritikerna motden konstnärliga smaken; Riverside Restaurant ansågs vara för futuristisk, Royal Festival Hall ansågs vara för innovativ och även vissa möbler i Caféet fick kritik för att vara för pråliga. Det kritiserades också för att vara för dyrt, med inträde till Dome of Discovery på fem shilling. Även med ovanstående klagomål lyckades den viktigaste festivalplatsen på South Bank locka merän 8 miljoner betalande besökare.

Festivalen, som alltid planerats som en tillfällig utställning, pågick i fem månader innan den stängdes i september 1951. Den hade varit en succé och gick med vinst samtidigt som den var mycket populär. Under månaden som följde på stängningen valdes emellertid en ny konservativ regering till makten. Det anses allmänt att den tillträdande premiärministern Churchill ansåg att festivalen var en bit avsocialistisk propaganda, ett firande av Labourpartiets framgångar och deras vision för ett nytt socialistiskt Storbritannien, fattades snabbt beslutet att jämna South Bank-området med marken och avlägsna nästan alla spår av 1951 års Festival of Britain. Det enda som stod kvar var Royal Festival Hall, som nu är en klass I-märkt byggnad, den första efterkrigsbyggnaden som blev så skyddad, och som fortfarande ärdär det hålls konserter än idag.

Royal Festival Hall i dag