Inte Waterloo utan Peterloo!

England är inte ett land med många revolutioner; vissa säger att det beror på att vårt väder inte är gynnsamt för utomhusmarscher och upplopp.

Men oavsett väder eller inte, i början av 1800-talet började arbetande män demonstrera på gatorna och kräva förändringar i sina arbetsliv.

I mars 1817 gav sig sexhundra arbetare iväg från staden Manchester i norr för att marschera till London. Dessa demonstranter blev kända som "Blanketeers" eftersom de alla bar på en filt. Filten bar de med sig för att värma sig under de långa nätterna på vägen.

Endast en "Blanketeer" lyckades nå London, eftersom ledarna fängslades och "gräsrötterna" snabbt skingrades.

Samma år ledde Jeremiah Brandreth tvåhundra arbetare från Derbyshire till Nottingham för att, som han sa, delta i ett allmänt uppror. Detta blev ingen framgång och tre av ledarna avrättades för förräderi.

Men 1819 ägde en mer allvarlig demonstration rum i Manchester på St Peter's Fields.

Den 16 augusti höll en stor grupp människor, uppskattningsvis 60 000 personer, med banderoller med slagord mot majslagarna och för politiska reformer, ett möte på St Peter's Fields. Deras främsta krav var att få en röst i parlamentet, eftersom det industriella norr vid den tiden var dåligt representerat. I början av 1800-talet hade bara 2% av den brittiska befolkningen rösträtt.

De dåvarande magistraterna blev oroade över samlingens storlek och beordrade att de främsta talarna skulle gripas.

Manchester and Salford Yeomanry (amatörkavalleri som användes för hemförsvar och för att upprätthålla allmän ordning) försökte lyda ordern och anföll folkmassan, slog ner en kvinna och dödade ett barn. Henry "Orator" Hunt, en radikal talare och agitator från den tiden, greps så småningom.

Det 15:e The King's Hussars, ett kavalleriregemente i den reguljära brittiska armén, kallades sedan in för att skingra demonstranterna. Med dragna sablar gick de till attack mot den samlade folkmassan och i den allmänna panik och kaos som följde dödades elva personer och omkring sexhundra skadades.

Manchester Yeomanry anfaller vid Peterloo

Detta blev känt som "Peterloo-massakern". Namnet Peterloo dök först upp i en lokaltidning i Manchester några dagar efter massakern. Namnet var avsett att håna de soldater som attackerade och dödade obeväpnade civila och jämföra dem med de hjältar som nyligen hade stridit och återvänt från slagfältet vid Waterloo.

"Massakern" väckte stor upprördhet bland allmänheten, men den dåvarande regeringen stod på magistraternas sida och antog 1819 en ny lag, kallad de sex akterna, för att kontrollera framtida agitation.

De sex akterna var inte populära; de konsoliderade lagarna mot ytterligare oroligheter, som magistraterna vid den tiden ansåg förebådade revolution!

Folket såg med oro på dessa sex lagar eftersom de innebar att alla hus kunde genomsökas, utan tillstånd, vid misstanke om att de innehöll skjutvapen och offentliga möten var praktiskt taget förbjudna.

Tidskrifter beskattades så hårt att de blev omöjliga att köpa för de fattigare klasserna och magistraterna fick befogenhet att beslagta all litteratur som ansågs vara uppviglande eller hädisk och alla möten i en församling som samlade mer än femtio personer ansågs vara olagliga.

De sex lagarna gav upphov till en desperat reaktion och en man vid namn Arthur Thistlewood planerade vad som skulle bli känt som Cato Street-konspirationen....mordet på flera ministrar vid en middag.

Konspirationen misslyckades eftersom en av konspiratörerna var spion och informerade sina herrar, ministrarna, om komplotten.

Thislewood greps, befanns skyldig till högförräderi och hängdes 1820.

Rättegången mot och avrättningen av Thistlewood utgjorde den sista akten i en lång rad konfrontationer mellan regeringen och desperata demonstranter, men den allmänna uppfattningen var att regeringen hade gått för långt när den applåderade "Peterloo" och antog de sex lagarna.

Så småningom sänkte sig en mer nykter stämning över landet och den revolutionära febern dog slutligen ut.

Idag är det dock allmänt känt att Petermassakern banade väg för den stora reformlagen från 1832, som skapade nya parlamentsplatser, många i industristäderna i norra England. Ett viktigt steg för att ge vanliga människor rösträtt!