Att kunna kommunicera genom ett gemensamt språk är något vi alla tar för givet. Det är en del av ett lands traditioner och kultur, men under århundradenas lopp har vissa språk hotats och kämpat för att överleva.

Ta till exempel Cymraeg, eller walesiska, som är ett språk som hör hemma på de brittiska öarna och har sitt ursprung i ett keltiskt språk som talades av de gamla britterna. Under hela sin historia har det mött många utmaningar för sin existens.

Walesiska är ett brytonskt språk, vilket betyder brittisk keltiska, och talades i Storbritannien redan före den romerska ockupationen. Det keltiska språket tros ha kommit till Storbritannien omkring 600 f.Kr. och utvecklades på de brittiska öarna till ett brytonskt språk som utgjorde grunden inte bara för walesiska, utan även bretonska och korniska. Vid denna tid i Europa talades keltiska språk över hela kontinenten, till och medända till Turkiet.

Ett av de första orden på walesiska som bevarats och registrerats skrevs omkring 700 e.Kr. på en gravsten i kyrkan St Cadfan i Tywyn, i det historiska grevskapet Merionethshire. Den första skrivna walesiskan tros dock vara ytterligare 100 år gammal, vilket återspeglar detta språks rika historia.

Den tidiga walesiskan från dess keltiska förfäder blev ett medium för medeltida walesiska poeter som Aneirin och Talesin. Båda personerna blev framstående barder och deras verk bevarades så att efterföljande generationer kunde njuta av dem.

Aneirin var en brytonsk poet från tidig medeltid vars verk har bevarats i ett manuskript från 1200-talet som kallas "Aneirins bok". I denna text används en kombination av gammal walesiska och medelwalesiska. Även om ingen är helt säker på den exakta tidpunkten för när denna poesi komponerades, är värdet av den muntliga tradition som överförs genom generationernaär uppenbar.

Aneirins mest kända verk "Y Gododdin" var en medeltida walesisk dikt som bestod av en serie elegier för alla dem som kämpade för det bretonska kungariket Gododdin. Dessa krigare från det norra bretonska kungariket ansågs ha mött sitt öde år 600 efter Kristus när de dog i striden mot anglerna från Deira och Bernicia i slaget vid Catraeth.

Samtidigt var en annan bard vid namn Taliesin en känd poet som tjänstgjorde vid flera brytonska kungars hov. Med många medeltida dikter som tillskrivs honom är det inte svårt att förstå varför han har kallats Taliesin Ben Beirdd eller Taliesin, bardernas hövding.

Under anglosaxarna utvecklades det walesiska språket gradvis. I de sydvästra delarna av Storbritannien utvecklades språket till de tidiga grunderna till korniska och walesiska, medan språket i norra England och Skottlands lågland utvecklades till cumbric.

Den walesiska som talades under medeltiden, mellan år 1000 och 1536, blev känd som medelwalesiska.

Från 1100-talet och framåt utgjorde medelwalesiska grunden för ett av de mest berömda manuskripten från denna tid i Storbritannien, Mabinogion. Denna berömda litterära samling av prosaberättelser är ett av de tidigaste exemplen i sitt slag, troligen från antingen 1100-talet eller 1200-talet och inspirerad av tidigare berättelser.

Mabinogions berättelser är en eklektisk och allomfattande prosa som erbjuder läsaren en mängd olika genrer att välja mellan. Bredden av stilar som behandlas i texten omfattar romantik och tragedi samt fantasi och komedi. Mabinogion samlades in från olika berättare under en tidsperiod och är ett bevis på medelwalesiska och de muntliga traditioner som överlevde.

Detta var också en period i Wales historia som dominerades av många furstar som styrde sina länder och använde walesiska som ett administrativt verktyg såväl som i vardagligt bruk bland de högre klasserna.

Ett exempel på dess tillämpning i den walesiska förvaltningen är skapandet av de walesiska lagar som kallas "Cyfraith Hywel", som skrevs på 900-talet av Hywel ap Cadell, kung av Wales. Denna historiska person kom att kontrollera stora landområden och fick med tiden kontroll över hela regionen. Det var vid denna tidpunkt som han ansåg det lämpligt att sammanställa alla lagar i Wales. En tidig kopia fråntrettonhundratalet finns kvar idag.

Under denna period spelade den kristna kyrkan också en värdefull roll när det gällde att kopiera och registrera dokument för välstånd. Religiösa ordnar som de cisterciensiska klostren var särskilt viktiga.

Nästa viktiga period i det walesiska språkets historia är Henry VIII:s tid och sträcker sig in i modern tid. Det var från 1536 och Henry VIII:s Act of Union som det walesiska språket började drabbas av lagar som dramatiskt påverkade dess status som administrativt språk.

Detta var en period av stora förändringar för hela de brittiska öarna och med engelsk överhöghet över Wales förbjöds användningen av det walesiska språket och dess officiella status togs bort. Dessutom skedde en kulturell förändring där många medlemmar av den walesiska adeln anammade ett mer engelskorienterat perspektiv och stödde språket och allt som kom med det.

Resten av den walesiska befolkningen var tvungen att följa dessa nya stränga regler. Detta hindrade dock inte att walesiska talades bland den allmänna befolkningen för vilken det var viktigt att hålla fast vid sitt språk, sina seder och traditioner.

Frågan var dock mer komplex, eftersom borttagandet av dess officiella status som administrativt språk innebar att människor förväntades kommunicera på engelska på jobbet. Denna klåfingrighet omfattade även utbildning som ett sätt att undertrycka språket från tidig ålder.

Minnestavla för biskop William Morgan vid kyrkan i Llanrhaeadr ym Mochnant. 1588 var han kyrkoherde här när han översatte Bibeln till walesiska. Upphovsman: Eirian Evans. Licensierad under licensen Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.0 Generisk.

Återigen spelade religionen en avgörande roll för att språket skulle fortsätta att användas, bevaras och registreras. 1588 publicerades Bibeln, känd som William Morgans Bibel, för första gången på walesiska.

En ytterligare utmaning för bevarandet av walesiskan kom med inflödet av engelsktalande till landet under 1700-talet, vilket till stor del berodde på effekterna av den industriella revolutionen.

Detta var en tid av stor massinvandring och på nolltid började det engelska språket översvämma såväl arbetsplatser som gator i Wales och blev snabbt det gemensamma språk som talades av alla.

Under 1800-talet kunde walesiskan fortfarande inte dra nytta av den ökande läskunnigheten bland allmänheten. Även om barnen var skyldiga att gå i skolan ingick inte walesiska i läroplanen. Engelska var fortfarande det dominerande språket eftersom det stod för administration och affärsverksamhet i en tid av imperialistisk expansion.

Under 1900-talet blev man alltmer medveten om att det walesiska språket och walesisktalande diskriminerades. 1942 tog till exempel Welsh Courts Act formellt upp frågan om att svarande och kärande tvingades tala engelska och införde en ny lag som gjorde det möjligt att använda walesiska i domstolarna.

År 1967 infördes en mycket viktig och avgörande lagstiftning tack vare kampanjer från många individer, däribland Plaid Cymru och Welsh Language Society.

Denna lagstiftning var till stor del utformad efter Hughes Parry-rapporten bara två år tidigare, där det angavs att walesiska måste ha samma status som engelska i domstolarna, både skriftligt och muntligt.

Detta markerade ett avgörande ögonblick då fördomarna som infördes under Tudorperioden började vändas. Idag omfamnas och talas det walesiska språket i hemmet, på arbetsplatsen, i samhället och i regeringen. I folkräkningen 2011 angav över 562 000 personer walesiska som sitt huvudspråk.